Det gränslösa arbetslivet och en bra arbetsmiljö?

De flesta vill inte backa bandet, dra tillbaka tekniken och återgå till stämpelklocka med fasta arbetstider på kontoret.

Idag har vi ett gränslöst och flexibelt arbetsliv, där du ständigt är nåbar, kan arbeta från i princip var som helst, när som helst – där du kanske har kollegor och kunder i andra tidszoner eller åtminstone andra delar av landet.

Det är också ett arbetsliv som möjliggör att du kan lägga upp ditt arbete relativt fritt och som kan anpassas efter familjen och andra behov.

De här nya förutsättningarna måste hanteras av chefer och medarbetare på nya sätt, men dit har vi ofta inte kommit och det är en arbetsmiljörisk som vi måste hantera.

I min värld är den viktigaste pusselbiten kommunikation. Att tillsammans komma överens om vad som gäller. När kan vi mejla, vilka förväntningar har vi på varandra vad det gäller tillgänglighet under den flexibla arbetsveckan och inte minst semester och ledighet?

Om vi kan bestämma oss för vad som gäller inom vår grupp och gentemot våra kunder, har varje individ sedan att hantera sina egna krav på sig själv. Ofta är vi hårdare mot oss själva än vad omgivningen är.

Den 31 mars 2016 kommer Arbetsmiljöverket ut med en ny föreskrift AFS 2015:4 Organisatorisk och social arbetsmiljö.

Vad är en organisatorisk respektive social arbetsmiljö?

På Arbetsmiljöverkets hemsida står…

Den organisatoriska arbetsmiljön omfattar villkor och förutsättningar för arbetet som inkluderar; ledning och styrning, kommunikation, delaktighet, handlingsutrymme, fördelning av arbetsuppgifter samt krav, resurser och ansvar.

Den sociala arbetsmiljön handlar om villkor och förutsättningar för arbetet som inkluderar socialt samspel, samarbete och socialt stöd från chefer och kollegor.

Chefen har ett uttalat ansvar att arbetsbelastningen är rimlig till medarbetarnas resurser, befogenheter och förmåga.

Medarbetarna har ett ansvar att kommunicera om de det finns risker i arbetsmiljön, t.ex. överbelastning och stress.

Är det här något nytt? Egentligen inte, men det förtydligas i den nya föreskriften.

Med andra ord måste cheferna lära känna medarbetare och vilja lära känna sina medarbetare som individer.

Chefen och gruppen måste bli bra på att samarbeta och kommunicera kring dessa frågor och individerna måste ta ansvar för sig själva och varna när något inte är bra.