Hjärnan och ledarskapet

Ibland fascineras jag av att trender tas upp som något nytt – fast jag uppfattar det som tidigare kunskap men med nya begrepp och ord. Nu talas det mycket om hjärna och hur den påverkar ledarskapet.

Hjärnforskaren Katarina Gospic och utvecklingscoachen Stefan Falk har skrivit en ny bok – Neuroledarskap – utifrån en studie på 2 000 ledare.

Några punkter som författarna lyfter fram är:

• Vi kan inte vara objektiva, utan våra bedömningar är alltid subjektiva.
• Vi och våra hjärnor är lata och gör snabba bedömningar, liknande dem vi alltid har gjort…
• Vi undviker det som är obehagligt t.ex. vid utvecklingssamtalen – där vi undviker att ta upp det som är jobbigt.

Ledare utses inte för sitt intresse av att skapa resultat via andra – dvs. sina medarbetare. De utses för att de har en specialistkunskap, men sedan får de inte kunskap och utbildning i själva ledarskapet.

Att vara ledare är en profession i sig. Att förstå hur man kan hantera människor och ha ett intresse för det… Att vilja lyckas tillsammans via andra.

Att bli en god ledare tar tid och kräver träning, reflektion och självinsikt.

Vi talar ibland om de fyra tanketillstånden:

1. Det relaterande tillståndet – att i lugn och ro lyssna på varandra och på det sättet få en större bild av verkligheten och ett större perspektiv.
2. Det reflekterande tillståndet – att själv fundera på sin tillvaro, sitt sätt att vara och vad som är viktigt. Du saknar andras perspektiv, men är ändå nyttigt.
3. Det automatiska tillståndet – här befinner vi oss i för det mesta, 95 % av tiden, och det är då vi är lata och gör som vi alltid har gjort, utan att fundera på om det är bra eller inte.
4. Det stressade/försvarande tillståndet – här är det riktigt illa och vi använder endast en del av vår kapacitet och får tunnelseende.

Dessvärre befinner vi oss för det mesta i tillstånd 3 och 4….

Vad borde då chefer bli bättre på enligt Katarina och Stefan?

• Inte oväntat borde chefer bli bättre på att sätta upp tydliga mål kring prestation och jag vill även lägga till beteende. Här finns mycket att jobba på ute i organisationerna.
• De borde bli bättre på att bedöma personer – vem som är lämplig för vad? Här är kvinnor enligt studien bättre än män. De förstår sina medarbetare och därmed verksamheten bättre än männen generellt.
• Författarna tar upp utvecklingssamtalen, som borde göras mer frekvent än idag. Männen skruvar på sig och skyller på tidsbrist, men författarna tror att det egentligen ofta beror på obehag. Att de inte vill ta upp obekväma saker.

Men det är inte alltid lätt att vara chef och cheferna borde stöttas och utbildas i ledarskapet. Det är vanligt att cheferna inte har tid avsatt för sitt ledarskap, utan de förväntas ”leverera” som övriga medarbetare, förutom att vara chefer. Då är det inte lätt även om viljan finns…

Sammanfattningsvis finns det mycket att vinna på att utveckla våra ledare och ge dem förutsättningar att leva upp till sin roll.