När är det läge att fråga istället för att svara?

En egenskap jag som person har, är att snabbt svara på frågor eller komma med lösningar. Jag vet inte var det kommer ifrån, men jag har alltid känt mig ansvarig för att lösa andras problem, fastän de inte bett mig om det utan att det ligger hos mig.

Hur som helst var det något som jag trodde mig behöva göra som chef också. Att alltid ha svar och lösningar på personalens frågor – till att börja med…

Men det visade sig att jag inte hade svar på alla frågor, eftersom jag var ny i min roll och sammanhanget. Så min strategi för att vinna tid innan jag svarade, var att fråga ”Vad tycker du?” eller ”Vad föreslår du?”

Det visade sig snabbt att medarbetaren själv ofta satt inne med svaret hur hen skulle gå vidare. Puh! tänkte jag som chef. Vad skönt! Och på så vis lärde jag mig också mer och mer om deras arbete, hur de resonerade och löste problem.

Det här var länge sedan och jag hade inte gått någon ledarskapskurs i coachande ledarskap, utan lärde mig coaching genom att vinna tid för att kunna svar på deras frågor.😉

Men att fråga är inte alltid det rätta och en gång sa en medarbetare:

Då lärde jag mig att skilja på när jag skulle coacha, instruera eller delegera. Delegera var förresten det jag föredrog, men det passar ju inte heller i alla sammanhang.

  • Som chef behöver du inte ha alla svaren – det har ofta medarbetarna själva om du ställer bra frågor.
  • Det går bra att erkänna att du inte vet eller har svaret och be om att få återkomma, om det är en sådan situation
  • Det går inte att att använda en ledarstil för alla situationer och alla medarbetare. Du måste ständigt vara lyhörd och anpassa dig – instruera, coacha eller delegera – även om du själv föredra en ledarstil.
  • Om varken du eller dina medarbetare har facit, måste du ändå våga fatta ett beslut och vara tydlig med hur du resonerat. Att alltid invänta den optimala lösningen, skapar inte sällan handlingsförlamning. Gör ett vägval och styr om när det behövs.
  • Var prestigelös! Du är inte dum bara för att du inte vet.

Fundera på varför du ställer frågan eller vilken effekt du vill ha. Vill du förstå, klargöra, utforska eller kanske påverka? Och HUR du ställer frågan har stor betydelse för hur den tolkas.

Frågor kan uppfattas som positiva:

  • De kan bjuda in till involvering, engagemang och ökat ansvarstagande.
  • De kan ge den andra känslan av att vara kompetent – du är intresserad av hens syn på saken.
  • De kan ge känsla av autonomi – jag får vara med och påverka.
  • De kan också ge en känsla av samhörighet – vi resonerar tillsammans.
  • Frågor öppnar även upp för reflektion, vilket stimulerar det individuella och kollektiva lärandet.

Men som så ofta kan det finnas en baksida och det negativa med frågor kan vara:

  • Du kan upplevas som att du gömmer dig bakom frågorna och inte delar med dig av din åsikt.
  • Frågandet kan upplevas som kontroll och att samtalet blir som ett förhör
  • Det kan upplevas manipulerande genom så kallade ledande frågor.
  • Frågan kan upplevas som indirekt kritik och ifrågasättande.

Så återigen, HUR frågor formuleras och uttrycks och i vilket sammanhang, påverkar hur frågan landar hos den andre.

Några tips att tänka på

  • Fundera på om du ska formulera en fråga istället för att ge svaret
  • Klargör din egen intention med frågandet
  • Formulera öppna frågor som börjar med frågeorden: vad, när, hur, var, vem
  • Var varsam med varför-frågor, som lätt kan uppfattas som kritik och ifrågasättande
  • Formulera korta frågor
  • Ställ en fråga i taget och bygg vidare med följdfrågor

Lycka till och träna på! Det gör jag fortfarande 😊

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.