Jag har under flera år med förundran sett hur företag efter företag har blivit besatta av träning. Alla ska träna – medarbetare och kunder. Det ska tävlas i lopp och turneringar. Och vi talar inte om motionärsträning, utan elitsatsningar. Alla aktiviteter ska gå i hälsans tecken och det betyder hård motion eller hajk i skogen. Ständigt och jämt. Vasaloppet, Triathlon , Vätternrundan, paddelturneringar, golf osv.
Vissa kopplar till och med träningen till löneutvecklingen. Tänk dig lönesamtalet med din deffade chef, som vill se din träningslogg som en del av lönekriterierna.
Vissa kopplar till och med träningen till löneutvecklingen
Förstå mig rätt – jag strävar inte efter min pappas representationer på Berns under 70- och 80-talet, då rummet var fylld av cigarettrök och drinkarnas glada afton där gubbarna satt med ölmagar. Men nu har det spårat ut åt andra hållet. Det måste väl finnas ett mellanting.
Alla ska vara i topptrim och det instiftas obligatorisk träning på arbetstid – i hälsans tecken.
Jag känner att det här bidrar till en form av exkludering och diskriminering. De som inte är intresserade av att delta i dessa aktiviteter, ses inte med blida ögon. Och hur känner sig de som inte kan delta av olika skäl som t.ex. funktionshinder? Det är fler än vad man tror, hur inkluderande känner de sig?
Det är klart att vi ska värna hälsan, men elitsatsning är inte rätt väg att gå. Faktum är att om du är toppstressad och nära väggen, är en promenad i skogen rätt medicin för återhämtning – tillsamman med någon eller kanske ensam. Tid för eftertanke och reflektion. Inte maraton.
Personligen tränade jag som ung mycket och nästan tvångsmässigt, men jag föredrog att träna själv och inte jämföra mig så mycket med andra. Det har bara varit stressande för mig.
Idag har jag ett funktionshinder som gör att jag inte kan delta i de flesta fysiska aktiviteter, även om jag gärna skulle vilja. Om jag då är på konferenser där dessa fysiska aktiviteter är i absolut fokus, känner jag mig exkluderad om jag inte kan delta i något.
Vi frågar om det finns allergier när vi beställer mat, men vi frågar inte om det finns aktiviteter som inte passar eller fungerar för alla.
Vi frågar om det finns allergier när vi beställer mat, men vi frågar inte om det finns aktiviteter som inte passar eller fungerar för alla. Hur kommer det sig?
Jag tänker att självklart ska alla få elitträna om de vill, men gör det på fritiden. På jobbet bör vi blanda olika aktiviteter och ibland är det lika hälsosamt att äta en god måltid och ta ett glas vin, som att springa.
Ovanstående gäller när det planeras aktiviteter både för medarbetare och kunder, men vi drivs av olika saker. Tänk om vi bara skulle ha sångaktiviteter i olika former och tvinga alla att vara med på det – hela tiden. Skulle det vara okej? Sång och musik är ju trots allt bra för hälsa och välmående.
Tankar från mig som står upp för hälsosamt leverne, men i lagom dos.
"Hjälper andra lyckas" av Marie Svedberg Axelson 