Ålder och diskriminering

Något som verkligen är på tapeten är åldersdiskriminering i arbetslivet – både av äldre och yngre.

Å ena sidan förväntas vi arbeta längre än 65 år, men å andra sidan är det inte lätt att byta arbete när vi kommit längre upp i åldern. Åldersdiskriminering är en nog så vanligt diskriminering som t.ex. kön.

Om vi av någon anledning behöver byta arbete och är över, låt säga 50 år, upplevs det inte alltid lätt. Vi blir bortsållade innan vi ens fått chansen att visa upp oss, men finns det något som vi själva kan påverka?

Jag anser mig tillhöra äldre och vi måste förstå att vi inte kan leva på gamla meriter,. Ålder betyder inte per automatik att vi är mer kompetenta än de yngre, men förhoppningsvis ger vår erfarenheter, tillsammans med vår kompetens, att vi är rätt vassa. Vi har varit med förr och kan dela med oss av vår erfarenhet.

Dock måste vi förstå att vi måste utvecklas med vår samtid. Vi kan inte luta oss tillbaka mot vår 30-åriga erfarenhet och leva på gamla meriter. Vi måste fokusera på vad vi kan bidra med framåt. För utvecklingen fortsätter i allt snabbare takt och vi måste följa med den.

Vi måste även tala väl om oss själva. Jag möte inte sällan äldre själva som talar negativt om trötta äldre. Eller att de inte kan ditten eller datten för att de är äldre. Men då förstår jag att det blir svårt att få till ett nytt arbete. Du måste tro på dig själv och tala väl om åldrande. Eller varför tala om det överhuvud taget? Det är ju vad du kan bidra med som är det viktiga och inte din ålder.

En annan typ av diskriminering är de yngre som också klumpas ihop. De är självfokuserade och lata och vill ha hög lön för liten insats. Det är ju inte heller sant för alla individer. Jag stöter ofta på ”yngre” personer som är både kompetenta, lojala och arbetsvilliga.

Med andra ord – sluta fokusera på ålder och se på din kompetens och vad du kan bidra med framåt.

En sak är säker – alla behövs!