Hur ska vi mäta mångfald?

Mångfald och inkludering är så viktigt både i arbetslivet och i samhället generellt. Men att på arbetsplatser mäta hur ”duktiga” vi är i frågan är inte helt enkelt.

HR och företagsledningar förväntas sätta KPI:er kring ökad mångfald på företaget och det är kanske bra, men ofta lättare sagt än gjort. Vi får inte samla in personlig information som inte är relevant i våra system. Då är det inte lätt att få statistik.

Och mångfald gäller inte bara etnicitet utan hela diskrimineringslagen. Ålder, kön, funktionsnedsättning, sexuell läggning osv. Kort sagt är det inte lätt hur detta ska hanteras.

Och hur sätter vi mål? Hur många med funktionsnedsättning ska vi anställa – och vad räknas egentligen till funktionsnedsättning?

Hur mäter vi etnicitet? Är det utseende? Hur många generationer vi har bott i Sverige? Var vi bor eller är uppväxta?

Sexuell läggning – vi frågar inte om detta eller ens får fråga vilken sexuell läggning någon har. Dessutom är ju detta helt ointressant vid en rekrytering.

Så jag är absolut för mångfald och inkludering – det skapar roligare arbetsplatser och mer dynamik. Det vi alla kan göra är att ta ett personligt ansvarstagande och hela tiden vara uppmärksamma på våra egna fördomar, för det har vi – medvetna och omedvetna.

Som vanligt gäller det att vara nyfiken på dina medmänniskor och i synnerhet dem som inte är eller tänker som du själv. Ofta blir du positivt överraskad eller får nya perspektiv.

Men min fråga är hur ska allt kunna mätas?