Vi kvinnor vill visst varandra väl!

Jag har under mitt yrkesliv arbetat i organisationer med mycket kvinnor och respektive mycket män. Ofta har jag hört att det är ”tjafsigt” och ”skitsnackigt” inom kvinnobranscher. Att kvinnor är missunnsamma mot varandra. Men det är inte min upplevelse.

Jag tror – som vanligt – att det har med personlighet och person att göra och och inte med kön. Jag har varit i tjejgrupper där vi verkligen kämpat ihop och peppat varandra varit glad åt varandras framgångar. Jag har också arbetat med män där det skvallras och spekuleras om än det ena och än det andra och alla håller på sitt.

Jag läste nyligen en artikel om myter kring kvinnor och hur vi beter oss mot varandra och här är några myter som jag funderar kring.

Myt 1: Kvinnor snackar skit om varandra
I all mänsklig samvaro uppstår förr eller senare konflikter; det är helt orimligt att vara sams och överens om allt hela tiden, men varken kvinnor eller män gillar generellt konflikter.

Flickor mognar oftast tidigare än pojkar och tränas tidigt i den verbala utvecklingen. De tränas i att sätta ord på vad det känner i relationer och på så kan de lösa konflikter verbalt istället för med knytnävarna. Flickors förmåga att tala om relationer kodas dock som ”skitsnack” eller ”skvaller”. Pojkar tränas generellt inte i detta när de är unga på samma sätt, vilket är synd.

Myt 2: Kvinnodominerade arbetsplatser präglas av tjafs
Visst finns det kvinnoarbetsplatser med en arbetsmiljö som präglas av bråk och intriger. Men det beror inte på kön utan på förutsättningarna i arbetsmiljön. Ofta finns dessa miljöer inom det offentliga arbetslivet med resursbrist, nedskärningar och tidsbrist. Problemet ligger i det strukturella och inte i kön.

De allra flesta vill vara schyssta kollegor, men vid långvarig stress påverkas frontalloben och vi bara reagerar istället för att vara nyfikna på andras perspektiv och behov, innan vi agerar. Under stress är vi inte alltid riktigt kloka… Varken kvinnor eller män.

Myt 3: Kvinnor klarar inte av raka konflikter
Om man som kvinna är tydlig och rak kan man uppfattas som aggressiv och ”bitchig”, medan en tydlig man ses som självsäker och respektingivande. Vi måste ge våra barn hela fältet av beteenden, oavsett kön. Stötta flickorna i att våga vara obekväma och killarna i att vara lyhörda för både sina egna och andras känslor och kommunicera kring dem.

Jag har alltid fått höra att jag är rak och tydlig, men ändå aldrig känt att det varit menat som något negativt. Jag har även haft manliga kollegor som mått väldigt dåligt av att vara i en konflikt.

Myt 4: Kvinnor vågar inte fatta beslut
En nidbild av kvinnor är att de ältar och överanalyserar.  Kvinnor vill gärna diskutera problem de står inför eller en situation de varit med om, bara för att dela upplevelsen. De vill gärna bolla.

Ett stereotypt ”manligt” sätt att fatta beslut är att själv fatta beslutet utan att be om hjälp, för att inte uppfattas som osäker och svag.

Ett stereotypt ”kvinnligt” sätt att fatta beslut är att inkluderar och sondera terrängen, lyssna av andra personers åsikter och förslag – annars riskerar man att uppfattas som kall, otrevlig.

Personligen tycker jag att vi behöver ta in andras åsikter och perspektiv, men sedan våga fatta ett beslut. Båda perspektiven behövs för att de ska bli bra.

Myt 5: Kvinnor är av naturen rivaler
Här handlar det snarare om hur underordnade grupper förhåller sig till överordnade. Det skapar konkurrens som i alla underordnade grupper – även om det hade handlat om män. Jag kan inte se att kvinnor skulle vara mer rivaler än vad männen är.

Kort sagt …

… kvinnor är inte mer ogina mot varandra än vad männen är. Det handlar inte om kön utan snarare om förutsättningar, arbetsmiljö, struktur och inte minst personlighet.