Skillnader i attityder till depression hos kvinnliga och manliga chefer

Skillnader i kvinnliga och manliga attityder…

Jag läser att i en gedigen studie från Göteborgs universitet ser man att manliga chefer har betydligt mer negativa attityder gentemot medarbetare som lider av depression än vad kvinnliga chefer har. Dessutom har högt uppsatta chefer, oavsett kön, en mer negativ attityd i frågan.

Personligen har jag alltid tyckt att det inte finns något manligt och kvinnligt ledarskap. Jag har mött manliga chefer som är mycket inkännande, lyhörda och empatiska och kvinnliga chefer som kan vara tuffa och styr med järnhand. Med andra ord tror jag inte att skillnaden generellt har att göra med kön utan personlighet.

Om det skulle visa sig vara en skillnad – kan det hänga ihop med att kvinnor generellt sett – fortfarande – tar ett större ansvar för det sociala på hemmaplan och finns tillgängliga som stöd för familj, vänner och släkt i situationer då någon inte mår bra. Kan kvinnor på det sättet få en större förståelse för personer som hamnar i depression? En förståelse för att problemen är komplexa och att det inte bara är ”att skärpa sig”?

Skulle det med det resonemanget även vara så, att de män som hanterar och möter psykisk ohälsa i privatlivet, även har en större förståelse för medarbetare som inte mår bra? Personligen tror jag det.

Med ålder och erfarenhet har jag för egen del ha blivit ”gråare”. Allt är inte svart eller vitt, utan jag har blivit rundare i kanterna och är inte så snabb att tycka eller döma. Jag hoppas och tror att det gäller män som också upplever saker under livet.

Men, jag har även känt frustration då jag som chef haft medarbetare som inte mår bra och har hög frånvaro och inte kan prestera på jobbet. Jag har ju ansvaret att få verksamheten att fungera, se till att kunderna är nöjda och även övrig personal har en dräglig arbetsmiljö – förutom förståelse för medarbetaren som inte mår bra. Inte alltid en lätt ekvation.

Med andra ord är det å ena sidan en sak att förstå att medarbetare mår dåligt, men kraven på arbetet ofta gör att chefen inte har utrymme för den förståelse som skulle behövas. Är det skillnad på män och kvinnor? Kanske – eftersom kvinnor fortfarande tar ett större ansvar för dessa frågor på hemmaplan. Men det i sig kanske inte har med kön att göra utan att kvinnor får andra erfarenheter i livet?