Vi säger ofta att delad glädje är dubbel glädje – och att dela sorgen eller nederlag med andra, kan vara lättare….

Men är vi inte olika här? Gäller det alla?

Jag kommer ihåg när min dotter spelade handboll och laget följdes av Lilla Sportspegeln. En av tjejerna, som även var friidrottare, fick frågan om vilken sport hon skulle välja om hon var tvungen. Hon skulle välja friidrott, svarade hon. Anledningen var att i friidrott fick man allt fokus och stjärnglans själv om man vinner….

Så alla är vi inte team-spelare…och hur är det att jobba i grupp när du inte är en lagspelare?

I framför allt säljorganisationer är det  ok att ha ett antal högpresterande ensamvargar. Men hur påverkar de helheten? De kan bete sig lite som divor och regler gäller inte alltid dem. De kanske inte delar med sig av kunskap eller information och kan slarva med efterarbetet, så administrationen får fullt upp med att samla in information. De kan vara toppen mot kunder och pest internt….

Är det ok? Och vad händer när en så person slutar? Kan det vara så att andra får möjlighet att växa och komma fram?

Ett uttryck som ska känneteckna företagskulturen är “Spela varandra goda”. Jag gillar det uttrycket, men har inte hittat den självklara översättningen på svenska. Är det någon som har ett bra förslag är ni välkomna att höra av er.

Hur som helst står det för att de anställda som individer ska ha fokus på samarbete och hur de kan hjälpa och underlätta för varandra – inom gruppen och mellan grupper.

Att de ska ge varandra återkoppling på ett konstruktivt sätt och glädja sig åt andras framgång. Jag tänker lite på att kratta managen för varandra…

Ett sånt förhållningssätt  är i min värld en förutsättning för att verkligen kunna ge de “externa” kunderna superb service och bemötande. God kundservice börjar ALLTID internt….

Låter  kanske självklart, men handen på hjärtat hur är det på din arbetsplats?

Förra veckan var jag på forbildning i verktyget Insights Discovery och Full Circle. Innan träffen hade jag fått göra en uppskattning på hur jag själv ser mig och mitt beteende, men jag hade även bett ett antal olika kontakter jag haft – kollegor, vänner, chefer och kunder ge mig sin syn på mig och hur de uppfattar mig.

Mycket nyttigt och det som gjorde mig mest glad och kanske lite förvånad, var att de och jag hade sådan samsyn. Vad skönt att de inte ser en annan person än den jag tror de ser….

Sedan varierade det ju förstås lite och olika personer såg olika mycket av olika beteenden hos mig. Det blir lite av ditt personliga varumärke – som ju är så populärt…

Det här är ju nyttigt och spännande för de flesta personer – inte minst för chefer och grupper.

Är du nyfiken på hur du skulle kunna använda detta för egen del eller i en grupp, kan du höra av dig.

Det är jättespännande och nyttigt!

Det skulle vara roligt att höra vad det är som lockar. I jobbet finns både fantastiskt roliga uppgifter, som att jobba med utveckling av individ och organisation. Men det finns även aspekter som kan vara mindre roliga, som att inte bli tagen på allvar i en ledningsgrupp – om man som personalchef ens får vara med – och neddragningar, missbruk osv.

Jag är lika nyfiken på svaret “Vad är det som lockar?” när jag träffar personer som vill bli chefer. Tyvärr är det många som vill bli chefer av fel anledningar – status och pengar -  och inte av att det är kul att jobba via andra och få gruppen med sig på vägen mot gemensamma mål.

Dock hoppas jag äntligen fler fått  insikten att jobba via personalen är roligt och vägen till framgång och lönsamhet… För lönsamheten och kunderna är ändå anledingen till att vi finns på våra arbetsplatser…

Sammanfattningsvis är det kul att jobbet som personalchef lockar och det bådar gott för framtiden

Har varit HR-resurs som vanligt hos en stadig kund, varit på utbildning kring axiologi – tanke- och värderingsmönster, har tillsammans med en kollega haft informationsträff kring utvecklingssamtal, nätverksträff i BNI, kundmöte i Uppsala…. Det är verkligen inte tråkigt och tiden bara rasar iväg.

Helgen har bara gått i vänners tecken, som gett energi

Hoppas du också haft en rolig och givande vecka!

Vi är inte tankeläsare som Henrik Fexeus, utan ser vilka typer av tankar som du tycker är viktiga och vad du tycker är oviktigt.

Det är jättespännande och grunden till våra beteende. Två personer kan uppvisa ett likartat beteende, men det finns olika tankemönster bakom beteendet.

Två personer kan även komma fram till likartat beslut, men de har olika tankemönster för att komma fram till det.

Ju mer jag lär mig, ju mer vill jag kunna. Jag blir också mer och mer ödmjuk inför att vi människor är så komplexa och vi ska vara försiktiga att generalisera eller dra snabba slutsatser.

Att se på mitt eget tankemönster har varit spännande och många pusselbitar har hamnat på plats. Jag har fått ytterligare kunskap om varför jag tänker och agerar som jag gör.

Är du nyfiken på just ditt tankemönster, är du välkommen att kontakta mig. Jag lovar dig att du inte har gjort något liknande och för er som har gjort någon form av beteendeprofil, blir detta fördjupningen till att lära känna sig själv i en ny dimension….

Bloggen är oftast väldigt lätt att fylla, men vid andra tillfällen är det svårare att finna inspiration till något att skriva om. Även Jante kan knacka på och viska, vad har du för nytt att tillföra?? Nu har jag bestämt mig för att det kanske inte är något unikt eller nytt, men det är mitt sätt att reflektera över något som intresserar mig.

Igår hade jag bestämt mig för att skriva något, men jag hade varken idé eller lust och därför gjorde jag något som var ovanligt för mig. Kastade Luther åt fanders och la mig i ett härligt skumbad istället och tittade på Stjärnorna på Slottet och Skavlan på Ipaden. Nästan två timmar senare i badet mådde jag toppen! Det kan jag verkligen rekommendera.

Måste påminna mig oftare om att gå på “lust” och mindre på “borde” och “måste”. När jag skriver på bloggen ska det alltid vara för att jag vill och känner för det och inte för att jag borde…..

Vi människor är olika, men jag vet att det är många med mig som stryker ett streck över de egna behoven till förmån för andra eller egna “måsten”. Vi som har det mönstret, måste träna på att sätta sig själv i första rummet, även om det känns konstigt eller obekvämt.

Lycka till allihopa!

Själv kommer jag fortsätta fokusera på det positiva - att se det positiva i tillvaron och inte förfasas och fastna i det negativa vi dagligen matas med.Det är ju så lätt att fastna just där….

En fråga att ställa sig? Känner jag mig mer eller mindre motiverade av vad du tittar, läser eller lyssnar på?

Jag kommer fortsätta se på nyheterna för att hålla mig informerad, men försöka hitta en balans där det positiva får minst en lika stor bit som det negativa. För det är ju klart att vi påverkas av de intryck vi väljer att ta emot – vare sig de är negativa eller positiva.

Ge dig själv ett nyårslöfte - sök dig till människor, platser och information som ger lite balans i din mentala diet under 2012! - det kommer jag göra!

Önskar er alla ett riktigt bra och positivt 2012!

Ta det lugnt med nyårslöften, som du egentligen vet att du inte vill eller kommer hålla… Ibland räcker det med en en aldrig så liten förändring för att göra stor skillnad på sikt. Något som jag har tränat på och blivit riktigt bra på att alltid försöka se det positiva i alla situationer – framför allt i vardagen.

Förra året läste jag ett blogginlägg från en tjej som ondgjorde sig över alla trafikköer, p-boten hon fått, snömassorna över allt och trängseln på tunnelbanan på väg till jobbet osv.

Jag svarade att om du sitter i en bilkö och har fått en p-bot betyder att du har ett körkort och har råd med egen bil… Att du sedan trängs på en överfylld tunnelbana på väg till jobbet, tyder på att du är frisk och kan gå och har ett jobb att åka till… Egentligen är du lyckligt lottad!

Hon svarade faktiskt – “Ja, så kan man ju också välja att se det!” Precis – vi väljer hur vi vill hantera och se på situationen vi hamnat i – vare sig det det är självvalt eller ej….

Så en stor kram till alla och Gott Nytt År alla!

Har ett rätt färskt exempel på det från i somras när jag hade ett fall med Tele2, som fortgick i månader, utan att någon tog till sig problemet och hjälpte mig som kund. Bloggade om det här. Servicen blir usel trots att de är trevliga

Hur som helst fick jag lära mig, att just ordet “Kundutveckling” är det otroligt få som googlar på, vilket jag också är förvånad över.

Kundutveckling – att ta reda på kundens förväntningar på mitt företag, kundens verkliga behov och varför de köper hos oss – är det inte många som genuint är intresserad av! Är det inte det som är kärnan i allas verksamheter? Och i ärlighetens namn – borde även jag ta mig en bättre funderare på det…

Om vi nu genuint tar reda på vad kunden vill ha, så har vi en otrolig potential för utveckling, men jag fick också lära mig att många kunder tyckte det var jobbigt att få reda på hur det uppfattades. De orkade inte ta tag i resultaten…

Här står Sverige ut på ett negativt sätt mot åtminstone övriga Europa. Där de har en helt annan inställning. Vad kan det bero på?

Jag träffade en kund som är uppvuxen i Tyskland. Hon fick en chock när hon kom till Sverige och fick uppleva hur apoteken arbetade här – och det hade inte blivit bättre med privatiseringen. I Tyskland blev varje kund behandlad som en kung. T ex var det inte helt ovanligt att apoteken levererade medicin med taxi, om de inte hade den hemma när kunden kom till butiken. Att det blev minusmariginal på just den kunden spelade ingen roll.

Med den nya kunskapen jag fått idag – är det lika viktigt med kundutveckling, som ledar- och grupputveckling. Det går hand i hand

Hur står det till hos er?